mitttrad

Vi saknar vårt gamla landställe Fredrikslund mycket,
igår var Anna och jag hos farmfor och farfar och pratade en del om det då. men minnena lever kvar och jag glömmer aldrig gemenskapen vi fick, kurragömma på kvällarna och farfar som gjorde en halmgubbe för att lura oss (haha!), ladugården, skogen, åkrarna och det rasslande ljudet av kedjorna när traktorns enorma ljul snurrade och pressades mot gusvägarna.  Ju mer man tänker på det desto mer saknar man det.

























































Men nu är jag tvungen att skjuta undan saknaden för ett tag och skriva klart Naturkunskaps-frågorna.